Tomgång
Fick mail från Konstruktionsmaterialet imorse:
"Sehr geehrter Herrn Dahlberg"
Innehållet sammanfattat var att jag kunde anmäla mig i sekreteriatet och att de aldrig stött på en TUM-BWLare som läst kursen innan. Så jag tog en kaffe, på rasten mellan idiot-Höhn och Maschinenelementübungen, och traskade upp till tanten i receptionen.
cj : "kann ich mich hier zu der prüfung in werkstoffkunde anmelden?"
tant: "herrn dahlberg?"
cj: "genau"
Så fick jag en helt ny fin utskriven lista att fylla i. Tre av åtta avklarade i min anmälningsjakt! Och jag fick använda genau också. Bra, fint, god natt!
Ska jag ta 1 mandarin... eller 13 när jag ändå är på G?
Ska jag ta en skinkmacka eller ett halvt kilo köttbullar istället?
Ska jag ta en trippelnöt? Nej, jag gillar inte trippelnöt.
Ja det är verkligen svårt att ransonera sin konsumtion så här i juletider. Viljan att överkonsumera är inprogrammerad i vårt undermedvetna. Vare sig det rör mat, presenter, mandariner eller pornografi.
De som programmerat oss är massmedierna och storföretagen. Men är det verkligen deras fel?
Ligger inte lite av sanningen också i att vi vill skänka våra medmänniskor julglädje och
ge ett bevis på att vi verkligen älskar dem? Troligen inte, men möjligheten finns.
Julen ger oss också möjligheten att utsättas för artister som Carola, Magnus Carlsson och den ständigt aktuella Kicki Danielsson. De fyller våra affärer med julmusik med syftet att skapa en viss julstämning.
Resultatet? Hat, frustration och en önskan om att året endast hade 11 månader.
Tanken om att julen går oss fort förbi är en intressant kontemplation. Frågan är om den går tillräckligt fort.
