Lugnet efter stormen
Efter två veckors helvete: magont, ångest och nervdaller kommer friheten. Sinnesron och möjligheten att njuta av de friska vårvindarna. Aldrig har man brytt sig så lite om två veckor som man gör nu under påsk-upptakten. Kanske finns det ändå någon som tänker på oss utarmade och sönderslitna i-studenter när schemat de kommande två veckorna lätt skulle kunna lagts i någon samhällsvetarlinjes regi.
Spännande möte igår : en trevlig herre från radiotjänst kom och ringde på och som alla vet har jag ju bott utan TV i 2 år (eller hur?!). Mannen mötte mig med ett brett leende och försökte skämta till det att jag inte satt upp namnet på dörren (taktiskt värre), för att i nästa andetag skärpa rösten och på ett intrigant sätt insinuera att jag undanhållit staten denna ljuva tv-summa som går rakt ner i de svarta hål som kallas utredningar (alternativt kobra och uutiset). Efter att på ett övertygande sätt, med stoora ögon, lyckats övertala den mindre lättlurande kontrollanten fick jag ta ställning till om det var okej om de markerade alla TV-dörrar med lappar. Eftersom jag om 2 månader inte längre bor i denna lilla kub, så såg jag min chans att sätta dit alla pårökta trapphus-spanjorer och ser nu fram emot dörrtapetseringen (hade tänkt att sno en dekal efter ett godtyckligt antal tequila =>blir roligast så)
Måste inte Ryd bli det lappglesaste stället i Sverige? För inte tittar väl studenter på TV? Kanske bara talar för mig själv.
