Staden favoriserar storklubbarna


Som exil-lidingöare har jag sedan, den studierelaterade, flytten till Linköping för två år sedan haft öron och ögon på stadens policy i hall- och planfördelningsfrågor genom min styrelsemedverkan i IF Elpe samt som f.d. spelare i Lidingö IBK (Offensiv) och Lidingö IBF. Vad som slår mig i dessa tider, då någon driven själ planterat ett EKG-liknande tecken vid Lidingöbron och spikat upp BMI-tabeller i Stockby under parollen: "Hälsans Ö" är att staden favoriserar öns stora välkända idrottsföreningar och inte främjar öns bredd.


I Stockholms lägre divisioner förekommer, som redan uppmärksammats, ett antal heta derbydrabbningar på Aga-vallens gräs, mellan föreningar som Elpe, Ljungbacken och Sol de America. Lag som bildats på Lidingö, vill träna och vill vara lokalt förankrade. Vad ges de för möjligheter?


Att få träningstid och/eller matchtid på öns konstgräs är lika lätt som att handla en billig matkorg på Vivo Brevik. Öns medlemsmässiga tungviktare tar med stadens godkännande ut ockerhyror vilket tvingat våra kära fotbollslag att spela "hemmamatcher" i bland annat Aspudden; något som även föranlett diskussioner om att överge vår gröna ö. Är det vägen vi vill gå?


När öns "storlag" harvar i div 5 (Offensiv och snart IFK Lidingö) tillsammans med mindre konkurrenter bör väl alla seniorlag få träna på lika villkor? IBF Offensiv Lidingö och Lidingö IBF spelar i samma serie. Den förstnämnde har varje vecka tre trespektabla tider i jämförelse med sin seriekollega som på tisdagar, en dag i veckan, får nöja sig med en tid halv tio i Bodals Bollhall. Sina tre tider till trots fick storebror Offensiv i fjol åka hem med två derbyförluster i bagaget. Tänk vad som kan hända om alla tävlat på lika villkor?


Förklaringen som ges är ungdomsidrotten. Klubbar som främjar ungdomsidrott prioriteras och oavsett serie står vi idag med ett system där tungviktarna får tiderna och lilleputtarna får förlita sig på lagkänsla och talang. Hur ska en klubb som inte får tider någonsin kunna främja ungdomsverksamhet?


I dagsläget verkar åtminstone inte favoriseringen av IFK Lidingö ge frukt. Degradering till femman, efter en rad avhopp och spelarflyttar, gör att man börjar undra om det är till Stockholm eller Ingenstans som Lidingö vill skicka spelare? Bör de inte stanna inom öns gränser och sätta oss idrottsligt på kartan?


Hjälp öns föreningar till mångfald om ni vill leva upp till epitetet Hälsans ö! Är det två allsmäktiga föreningar vi vill ha? Den ena som förvaltar Stockholms femte största aktiva medlemsantal så väl att de halkar ner i div 5 och den andra som på liknande sätt slarvat bort generationerna 83-86 så till den milda grad att det idag, från juniorlagen 2000-2003, inte återfinns en enda spelare i klubben. Tre av dem representerar dock lokalkonkurrenten. Det kallar jag mångfald och ungdomsverksamhet det.


Kommentarer
Postat av: Diddan

Det är härligt att läsa och se att du vågar tycka till. Det vore bra om fler vågade och att det inte bara är journalister som tycker och breder ut sig. Hälsans ö får skärpa sig om de vill ha tillbaka sina utflyttade ungdomar och ge dessa både tid och utrymme. Hoppas vi får se svar på din artikel!
Mamma

2007-09-21 @ 19:45:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0