diddan

16.36 rullade Air-Berlin från Berlin-Tegel in vid gaten på Franz-Joseph Strauss i München. Av och in i verkligheten klev man, föga medveten om hur vidrig årets februari kommer vara i jämförelse agmed sina föregångare. München under ett grått täcke som på något sätt stängt in värmen och gav mig möjligheten att åka till innebandyn iförd endast mjukisar (de med den suberba lagningen) och en tröja.

Dagens händelse måste ändå utspelat sig i Tegels säkerhetskontroll där man tydligen har Alu-jobbare eller annan inkompetent massa. När datorn åkt genom röntgenmaskinen ber herr Nogrann mig att öppna datorn och starta den. Först ber han på tyska och jag förstår men tycker att det verkar ytterst märkligt, varpå jag ser ut som ett frågetecken. Genast övergår han till engelska och jag startar datorn tillslut. Sen ska jag stänga av den och han viskar till sin alu-prao att "haha, där kunde vi sett om han haft nåt pinigt", troendes att jag bara är en oförstående turist. Jag slänger några irriterade svenska kommentarer till efterföljande tobbe som pratar tyska med massan. Som då förstår att de verkligen gjort bort sig. Vinst.

"Vi skippar och kolla hans dator. Den förra verkade bli lite sur." Tro fan det.

Är väktare idioter i Svedala, kan ni ju tänka er hur de är i Dyskland. Tårta på tårta.

Nu när jag gått igenom min packning på plats har jag upptäckt några glömda föremål: ett par nya byxor, min vitaminburk och badmintonracket. Den kommer säkert fyllas på vad det lider, men viktigt dock att 4 tortillaspaket (stora) och 5 tacokryddpåsar kom ner. Viktigt viktigt.


Inom en överskådlig framtid kommer nya bilder publiceras på:

diddelurk.bilddagboken.se

...för er teknikgenier som inte förstår er på facebook. Nutidens pest.