diddan

Fick ett spännande förslag idag att som spökbloggare hänga ut en wannbe om dagen... nu har jag ju publicerat idén här vilket bakbinder mig att sätta den anonyma sysslan i verket..

för att sammanfatta i-hösten med några nyckelord (eller bulletpoints som den frälste skulle uttrycka sig):

- PUM
- desken
- golfen
- företagskvällar
- managementkonsulter
- i-uniformen
- i-profiler
- internship
- vettiga människor
- finans och tråkiga skämt om Island och Island (datorsal och i-land)

Kort och gott. Oavsett om du är maskininriktare, labråtta, frekvensmodulant eller kodknackare har PUMen varit en sur del av ditt liv. Som utomstående får jag bara höra prat om Requirements, Lunchmöten och timvis med klagan på tidsrapportfuskande gruppmedlemmar, vilket har fått mig att sälla mig till skaran av externa PUM-hatare.

I övrigt så vet jag inte om det är en generell medvetenhetsförändring eller om jag helt enkelt rör mig i facket av i-fyror, men hösten är varit en enda lång hets av att folk VILL VARA. Vill vara med de som anses vara något. Folket med budget för 70kr-lunch på golfen (Linköpings GKs lunchrestaurant), caselösande managementkonsulter, finansvalpar som äter lunch vid desken (man har idiotiskt nog sökt ett jobb utan lunchraster, måltid inmundigas vid skrivbordet = desken) och vettiga männsikor (personer som fått ett rykte men egentligen inte är mer än någon annan).

Sist men inte minst måste man hänga på island. Inte för att det är speciellt bra, mysigt, bra tempererat, arbetsbara datorer eller något annat som karakteriserar en bra (och kreativ) arbetsmiljö, utan för att man ska integrera och utbyta standardfraser.

--
var med i TiMES för dryga veckan sedan. Något jag aldrig trodde skulle ske i mitt liv, av två anledningar.

1. Managementkonsultvärlden (och ena jurymedlemmen besannade mina fördomar)

2. Varför?

Vi gick in med inställningen "se och lär". Nog för att vi var oförberedda och newbees men som jury-medlem sitter man inte och himlar med ögonen, vilket fördoms-besannaren i rosa skjorta lyckades med när jag precis öppnat munnen. Ridå ner.

Middagen var stel och definitivt inte värd en missad innebandymatch.
--

Nog på bitterheter. Majoriteten av min omgivning och min linje är genuint trevliga och på rikssvenska "vettiga människor", dock kommer dessa aldrig få epitetet "i-profiler".


Puss och kram från en bitter kall pall i gottfrid

Hon kom som ett yrväder en novemberafton...

Så var hon här, syster yster, den ohängde.. kärt barn har många namn. Sist kom jag hem i ett tillstånd som vissa vill likna vid primatvänner i utsträckt ställning*...

But anyway...

24 vårar senare så sitter man i Linköping, fullständingt tom på bloggämnen och med en klocka som tickar snabbare för var dag...

"det är en dag imorgon också"

"nej, om man skulle tänka på refrängen"

"här var det inte så jävla party"

"här blir inga barn gjorda"

*aprak