diddan

Återkomsten till Linkeboda blev i många avseenden precis som jag förväntat mig. Allt drog igång med en rivstart i och med klf-tiden, men även nu under terminen har skolan gjort sitt bästa för att gjuta en konstant stresskänsla i magen. Känslan av att man aldrig riktigt kan koppla av. Till skillnad från när man var här sist, kräver kurserna nu att man ligger i fas. Inga föreläsningar med en Extra och en kaffe, halvt sovandes genom definitionerna av en potatis (eller motsvarande godtycklig kropp).

Terminen har knappt börjat innan man inser att den snart är slut. Snart är det upp till bevis, men först:

Oktober fest. Wieder München!

i-hetsen är än tydligare nu när man som i4 struttar runt på sina case-föreläsningar och umgås med karriärister (eller åtminstone folk som vill framstå som det). Mest spännande är nog att se alla som gör grupparbeten (bedrivs i "projektform" på alla kurser) och tror att lunchmöten och möten stup i kvarten fyller någon sorts funktion. Det låter jävligt bra med lunchmöte, men vad utmynnar det egentligen i? En djupare förståelse av vad som ska göras? eller är det helt enkelt bara ett sätt att leka viktig och skotta undan lite av det dåliga samvetet som ligger och gnager? Det dåliga samvetet av att man hittils bara stoppat huvudet i sanden och inväntar den där riktiga tidspressen som varje år driver fram orken och viljan att slutföra det man inlett.

För att citera mig själv: "hur svårt ska det vara"


Det allra bästa är nog ändå skrämselhistorierna som går om att rekryterare facebook-stalkar sina intervjuobjekt. "tänk om man hade en obscen bild i sitt arkiv?" Undrar vad som är värst. En mindre passande bild från ett mindre nyktert tillstånd eller företagets (om det nu är sant) naiva och fördomsfulla personlighetsstämpling. Måste vara därför man har alkoholfria Kick-offer...

---

Har ni förresten hört svenska akademins förslag på försvenskningen av det engelska ordet "stalking"? Trot eller ej, förföljning duger tydligen inte utan man har adapterat den något förlöjligande synonymen STALKNING.

Lockarna har fallit.

Nya mjukisbyxor. Hör ni?! Nya mjukisbyxor! Inte längre mina mysiga svarta med den vita lagade randen mellan benen. Inte längre knaket i byxskrevet varje gång jag sätter foten fel. Inte längre behöva svida om varje gång man ska ta sig ut genom dörren (okej det gjorde jag inte förut heller, men jag behöver faktiskt inte skämmas längre.)

Och btw så tog någon (säkert idioten på våning 5) ner min lapp om den försvunna skon. Anser han då att den är funnen? eller fortsätter han sätta egna regler om lappuppsättning?

...hemmet börjar ta form. Nu saknas bara dekorationer i köket och en liten fåtölj i mitt rum sen är allt frid och fröjd!

Näst sista klf-passet idag. Kändes väl som om folk vuxit mer på senaste veckorna än vad man själv gjort. Att berätta om sin egen studieteknik kanske inte var den klockrenaste taktiken, men "berätta om egna erfarenheter" kan man ju klassa det under.

hur som haver. Inflyttningsförfest imorgon!

... dels bli ronnyavstånd mellan mina inlägg. inte bra! och ...dels närma sig oktober fest och extra skolhets. uggh

väntar fortfarande på två tentaresultat från tyskland. tentor skrivna: 14/7 och 8/8. Hur svårt ska det va!?! ...tyskar

det var ungefär vad jag orkade skriva. typiskt tråkigt.

som ni säkert märkt har jag saknat blogginspiration på sistone. kommer säkert bli bättre i sinom tid. mal schaun.

drömde att jag kom till en väg som var full av små sköldpaddor. samla dem i handen men de kröp bara av och landade på rygg. när jag sen dock tog upp dom igen hoppade de på lika snabbt och så fortsatte proceduren.

blir soffa, ikea och domartjafs idag. underbart. spräckte målet med innovationsledningen första veckan.

Nytapetserat och fint! Nu fattas bara lite möbler innan lyan känns helt perfekt.

inhandlade små nödvändigheter på ikea i måndags. skulle fråga om vägen till galgarna så börjar ikeabiträdet olga (eller motsvarande) smeka mig på ryggen. inte undra på att calle och henke fick stora ögon.

Så sitter man där man aldrig trodde man skulle hamna. Teamkön.

Ska vi beskriva iaren som iaren vill vara eller genomsnittet.