2007 - 2
Snart avfärd mot nyårsmiddagen och inskålandet av det nya året. Os-året, Em-året, fortsättning i München, comeback i Linköping och säkert så mycket annat. Satt och funderade på vad man ska komma ihåg från 2007. Vilka dog? Bergman, "Tjalle" Mild, Bhutto, Håkan Milds syster vilka fler? Hetsjakten på allianspolitiker fortsatte och Lars Lagerbäck drog vinstlotten återigen, trots pinsamma laguttagningar, feghet och obetalbar karisma.
Sillstryparna vann allsvenskan, Quirino snubblade in 8 bollar, Oremo visade sig vara en girigbuk, dock inte ens i närheten av Wilton. Aik-andelar köps av "porrkung" och nyheten om FC Gothia upprör och kittlar en hel fotbollsvärld. Vad skulle publiksnittet landat på? 800+1200+1000 = 3000 tappra, bittra göteborgare från alla samhällsklasser. Given succé utan egen arena eller någon egentlig fixstjärna. Teddy Lucic.
The Ark lyckas med bedriften att fixa kvalplats åt nästa års Euroschlagerrepresentant. Tacka kombinationen Öst/Ola för den.
Inga egentligen minnen av musikåret eller filmåret i stort. Minns jag inte helt fel tog Last King of Scotland, aningen oförtjänt, några Oscar och Håfström fortsatte Hollywoodkarriären med Room 1408. Stieg Larsson, Heroes, Snabba Cash och The Knife-hyllningar. Personligen fyllde jag mp3-spelaren med västerländsk indie och planerar konsertbesök på a.h.d. då Plain White T's besöker Mynken.
Fenomenet medgångssupportrar blev extra tydligt då halva LiU blev LHC-fans bara för att de snubblade sig till sm-final. Frågar man samma personer idag är det ingen som bryr sig. Definition. Tacka vet jag gamla kära Djurgården.
2007
Året inleddes med en kraftig bakfylla efter en hemmafest på Bodals höjder. Väl nere i Linköping inleddes första terminen som turneringsansvarig för campushallens innebandy och ett nytt kapitel i stadens studentserier inleddes då fotbollslaget En Påse Hamstrar och innebandylaget Stockholm-Skavsta slogs ihop under röd-vita färger till SSIF. Likt hösten gick båda sektionerna på pumpen efter rafflande uddamålsmatcher i slutspelet.
Ansökningsstressen inför utlandsåret, ada-programmering och ekonomisk analys präglade läsperiod ett medan sista tiden inför sommaren var betydligt lugnare, dock utan några seriösare jobbsökar försök. Resulterandes i ströjobb på Securitas. USCH!
Portugal med släkten i Juni och avfärd till Tyskland i September. Längsta lovet hittils. Jobb, böcker, träning och en sommar som nog inte gjorde några vidare intryck. Turistande i Salzburg, studiebesök i Dachau, matcher i Stuttgart och landskamp i Liechtenstein är några av de aktiviteter man hunnit med vid sidan av öldrickandet i München.
Kortfattat år.
Så här mot slutet har man lyckats debutera på Spy Bar också. Tyskland är billigare.
Tyskland gör sig påmint
Tydligen ska man betala terminsavgift för Sommersemester (start 15/4) senast 5/1. Har man fått bra med info om. Inte.
Gårdagen bjöd på Linköpingsflashbacks, stadsvandring, öl och god mat. Och Gym, inte att förglömma!
Saknar tyvärr tillräckligt med inspiration att kunna bluddra ut ett långt inlägg här. krävs en Lipp eller något annat extraordinärt för tillfället. Ligger fortfarande i sängen, men funderar på ett duschryck.
Gårdagen bjöd på Linköpingsflashbacks, stadsvandring, öl och god mat. Och Gym, inte att förglömma!
Saknar tyvärr tillräckligt med inspiration att kunna bluddra ut ett långt inlägg här. krävs en Lipp eller något annat extraordinärt för tillfället. Ligger fortfarande i sängen, men funderar på ett duschryck.
Matvraket
Tack vare eller på grund av, välj själva, julmat och skralt läsarantal har bloggen legat lågt några dagar, men nu får det bli dags att återupprätta bluddertraditionen. Köttbullar, skinka, kalle anka, godis, godis och lite ont i magen. Varför ska man stoppa i sig den där sista marsipanbiten när man redan mår illa?
Snart har vistelsens första vecka avverkats och innan man vet ordet av sitter man i tenta-p, längtandes efter nästa vita jul. När blir den vit nästa gång? barmark, lera, regn och 4 grader är kanske det man måste vänja sig vid. Vägrar tro på "Klimathotet", även om det känns ganska logiskt. Blunda och hoppas på det bästa.
Jaha nähä. Dags att ta sig i kragen och agera. Vet aldrig när det bli roligt nästa gång.
dan före dan
För att vara julrush var Stockholm Centrum spöklikt folktomt. Man kunde ta sig över Hötorget, Sergelgången, Hamngatan och framförallt in på Åhlens utan att stöta emot irriterade Julshopperister. Snabbt avverkat ledde det hem till soffan och milanoderbyt där Zlatan sin vana trogen såg lika slö ut som alla tidigare gånger jag sett honom spela live.
Hur ska man klara sig igenom allt man ska äta. Dags att springa ner sig lite imorgon förmiddag så man klarar det massiva dagsintaget som väntar.
Hur ska man klara sig igenom allt man ska äta. Dags att springa ner sig lite imorgon förmiddag så man klarar det massiva dagsintaget som väntar.
Stressen
Samma stress, press och irritation varje år och ändå ger sig folk ut i julklassruschen. Vad är det för fel på människor?
Schweden
Kallt, rått och jävligt, men ack så underbart hemland. Måste nog tänka en gång extra innan man börjar prata skit om folk på t-banan. Snart bär det av mot city, dit jag lovat mig själv att inte åka.
Vad gör man inte för julefriden.
Vad gör man inte för julefriden.
Auf dem Flughafen
Vet inte hur jag lyckas. Jag har gått o trott att jag ska åka efter 8 i flera veckor nu och så när det närmar sig så får jag kalla fötter, kollar mailen och får för mig att jag drömt alltihop. Har jag det?! Naturligtvis inte! Nu sitter jag här och jobbar mig igenom en 4h-väntan på Münchens flygplats när jag lika gärna kunde ha sovit mig igenom en normal natt.
Somliga straffar "gud" med detsamma.
Somliga straffar "gud" med detsamma.
Sista rycket
Sista desperata sprattlet innan sängen lockar igen och jag somnar in med vetskapen om att 0300 är det uppsträckning. Avfärd in mot city och S-bahn mot Flughafen.Imorgon vid samma tid är jag någonstans över Sveriges slätter, inflygandes mot "Stockholm"-Arlanda.
Tillbaka i Sverige slipper man en kärring som rotar genom en grejor och öppnar (?!) dörren när man ligger o sover. Vad fan har hon här att göra över huvud taget. Kanske bara jag som är nojig men jag kan faktiskt inte somna om. Åtminstone inte om man blir väckt halv 11 (PING. dagens i-landsproblem).
Sista eftermiddagen i Garching för 2007. Fucking Garching (fg) ligger för de som inte vet det i världens avgrund, utanför stadsgränsen vid en atomreaktor.
"Stora olyckan" igår hade bara en skadad i "Lastbils"-föraren som drog ner på spåret i 80km/h. Ett brutet ben och en demolerad strömskena gjorde att det blev extrabussar mellan kiefengarten och alte heide som fick transportera alla garchingresenärer under dagen. Själv gjorde jag misstaget att ta buss 140 Münchner Freiheit. Perfekt tänkte jag som ändå skulle dit och traskade då på i min naivitet. När min första (!) regionalbussfärd väl startade såg jag ruttlistan för linje 140. Grattis Carl Johan! 25 stationer senare hade jag nog sett allt det av München som inte rekommenderas åt turister. Gråa miljonprojekt, industribaracker och ringleder. Visst är livet underbart. Snart är det Jul! och buss 201 vet jag hur den går.
Tillbaka i Sverige slipper man en kärring som rotar genom en grejor och öppnar (?!) dörren när man ligger o sover. Vad fan har hon här att göra över huvud taget. Kanske bara jag som är nojig men jag kan faktiskt inte somna om. Åtminstone inte om man blir väckt halv 11 (PING. dagens i-landsproblem).
Sista eftermiddagen i Garching för 2007. Fucking Garching (fg) ligger för de som inte vet det i världens avgrund, utanför stadsgränsen vid en atomreaktor.
"Stora olyckan" igår hade bara en skadad i "Lastbils"-föraren som drog ner på spåret i 80km/h. Ett brutet ben och en demolerad strömskena gjorde att det blev extrabussar mellan kiefengarten och alte heide som fick transportera alla garchingresenärer under dagen. Själv gjorde jag misstaget att ta buss 140 Münchner Freiheit. Perfekt tänkte jag som ändå skulle dit och traskade då på i min naivitet. När min första (!) regionalbussfärd väl startade såg jag ruttlistan för linje 140. Grattis Carl Johan! 25 stationer senare hade jag nog sett allt det av München som inte rekommenderas åt turister. Gråa miljonprojekt, industribaracker och ringleder. Visst är livet underbart. Snart är det Jul! och buss 201 vet jag hur den går.
Tvekan
Ole dole doff. Kinke lane koff. Koffe lane binke bane. Ole dole doff. Måste vare en av världshistoriens fulaste ramsor och man vet alltid vad som ska bort när man drillat klart. Säng eller skola? Känns sådär halvmotiverat att sätta sig på 2.5h produktutveclking när jag vet att min säng troligtvis aldrig har varit så skön, just de två timmarna.
Men vad är väl en förmiddag i sängen.
Men vad är väl en förmiddag i sängen.
Return of the beast
Nu är hon tillbaka. Efter en vecka utan katten, har råttorna dansat på bordet. Strukit hål på en ful plastduk, struntat i bäddning och använt den fina Tschibo-kokaren i köket. Slut för det roliga för den här gången men snart bär det av.
Upptäckte till mitt stora förtret att flyget faktiskt går 0625. Vad tänkte jag på när jag tryckte på boka? Troligtvis inte alls.
Upptäckte till mitt stora förtret att flyget faktiskt går 0625. Vad tänkte jag på när jag tryckte på boka? Troligtvis inte alls.
iskallt
Sitter och darrar vid skrivbordet. Kylan har slagit både mig och Mynken med ett hårt slag i magen. Eller en rejäl dask på rumpan? För jag kan knappt sitta efter mina två matcher i lördags.
Bra helg i övrigt. Innebandy, fest och en massa film. Hyfsat fulländat!
Två gånger 3-0 i lördags mot lag som låg långt över oss i tabellen. Konstanz och Stuttgart fick se sig bli taktiskt pulveriserade av hårt pressande Ingolstadt. Torpedinnebandyn har spritt sig från IBF Falun via aftonbladet till tyska regionalligan. Tillbaka i kända farvatten som back kunde jag spela lugnt och avslappnat och fick även beröm av Stuttgartkaptenen (efter Konstanz-matchen, men innan Stuttgart). Kom på i efterhand att jag troligen fått honom att missförtså mig när jag sa att jag bara tränat en gång och spelat 5 matcher. I Dyskland såklart. Är man svensk så har man väl automatiskt innebandy från skolan om inte annat.
25 sekunder kvar. Stuttgart pressar på för att reducera till 1-2 och bollen är som så många gånger tidigare i säkert förvar hos det svenska backparet. (Skryt). Jag tar bollen, fintar 2 västtyskar. Drar en tunnel, sticker till höger om backen o stänker in 3-0. Ridå ner. Laget stormar planen och Bernhard håller sin andra nolla för dagen.
--
Det här med tyskar och hemmafester vet jag inte om det är en bra idé. Som svenskt tar man med sig dricka. Som tysk anser man att man ska bli bjuden. Resultat? Dubbelt så stort intag för svenskar och hälften så stor rörelseförmåga dagen efter. Hur som haver, lyckat blev det.
--
Har tyvärr inte några nya bilder att publicera eftersom jag av någon outgrundlig anledning valde att lämna kameran hemma hela helgen. Somliga straffar gud med detsamma.
Bra helg i övrigt. Innebandy, fest och en massa film. Hyfsat fulländat!
Två gånger 3-0 i lördags mot lag som låg långt över oss i tabellen. Konstanz och Stuttgart fick se sig bli taktiskt pulveriserade av hårt pressande Ingolstadt. Torpedinnebandyn har spritt sig från IBF Falun via aftonbladet till tyska regionalligan. Tillbaka i kända farvatten som back kunde jag spela lugnt och avslappnat och fick även beröm av Stuttgartkaptenen (efter Konstanz-matchen, men innan Stuttgart). Kom på i efterhand att jag troligen fått honom att missförtså mig när jag sa att jag bara tränat en gång och spelat 5 matcher. I Dyskland såklart. Är man svensk så har man väl automatiskt innebandy från skolan om inte annat.
25 sekunder kvar. Stuttgart pressar på för att reducera till 1-2 och bollen är som så många gånger tidigare i säkert förvar hos det svenska backparet. (Skryt). Jag tar bollen, fintar 2 västtyskar. Drar en tunnel, sticker till höger om backen o stänker in 3-0. Ridå ner. Laget stormar planen och Bernhard håller sin andra nolla för dagen.
--
Det här med tyskar och hemmafester vet jag inte om det är en bra idé. Som svenskt tar man med sig dricka. Som tysk anser man att man ska bli bjuden. Resultat? Dubbelt så stort intag för svenskar och hälften så stor rörelseförmåga dagen efter. Hur som haver, lyckat blev det.
--
Har tyvärr inte några nya bilder att publicera eftersom jag av någon outgrundlig anledning valde att lämna kameran hemma hela helgen. Somliga straffar gud med detsamma.
Stuttgart
Över en månad sen jag sist höll i min kära rosa klubba och nu ska jag in i hetluften direkt. Motsvarande Sthlm-Lkpg över en dag för att få spela lite innebandy. Abstinens works in mysterious ways.
Har inte riktigt kollat upp var Stuttgart ligger, men med 100% säkerhet ligger det ditåt (pekar åt väster) mot grodätargränsen. Hört folk som säger att det ska vara "en bra stad", det är det säkert. Jag ska spela innebandy och det finns många "bra", "fina" och "trevliga" städer, alla adjektiv ditplitade av patriotiska ortsbor eller turister, tvungna att till varje pris motivera en dagsutflykt, gjord i syfte att bocka tyska städer från "att göra"-listan.
Väl tillbaka i Mynken är det dags att jobba in morgondagens bakfylla. Kostar att ligga på topp.
Har inte riktigt kollat upp var Stuttgart ligger, men med 100% säkerhet ligger det ditåt (pekar åt väster) mot grodätargränsen. Hört folk som säger att det ska vara "en bra stad", det är det säkert. Jag ska spela innebandy och det finns många "bra", "fina" och "trevliga" städer, alla adjektiv ditplitade av patriotiska ortsbor eller turister, tvungna att till varje pris motivera en dagsutflykt, gjord i syfte att bocka tyska städer från "att göra"-listan.
Väl tillbaka i Mynken är det dags att jobba in morgondagens bakfylla. Kostar att ligga på topp.
Härliga fredag!
Utgång på torsdagar har aldrig kännts så motiverat som när man alltid (!) har en ledig fredag att återhämta sig på. Stiger upp kl 12, oförskämt medveten om att jag inte missat så mycket som en professorns blinkning. Har dessutom redan avverkat en stund i friska luften och snart bär det av mot olympia och sydamerikansk skaka-rumpa.
Avfärd kl halv 9 från Fröttmanning (Allianz Arenas egen station) kommer kräva ett tidigt sänggående ikväll. Kanske lika bra att kaffebryggaren är trasig, med tanke på min förmåga till överkonsumtion.
Avfärd kl halv 9 från Fröttmanning (Allianz Arenas egen station) kommer kräva ett tidigt sänggående ikväll. Kanske lika bra att kaffebryggaren är trasig, med tanke på min förmåga till överkonsumtion.
Garching-Forschungszentrum
Sitter och slösurfar i bibliotekets lugna vra. Mittemot mig sitter en hyperaktiv biblotikarie (Frau Elchlipp som namnskylten visar att hon heter) som nyss sprang (!) och hämtade utskrifter runt hörnet. Maste vara ett stressigt jobb hon har, för nu sprang hon till utlaningsdisken i samma tempo som hon nyss hade till skrivaren.
Ändrade planer kring dagens träning da knät inte haller för fotboll sa det far bli kräla-pa-golvet-i-egen-regi-träning istället. Härligt och inte lika tidsödande!
Garching-Forschungszentrum är byggt utanför stadsgränsen vid en atomreaktor. Stackars satar som inte hade U-bahn hit fram till för ett ar sedan. Ibland har man tur. Liksom sa mycket annat ligger Dyskland ar (years) efter Svedala i nästan alla aspekter, inte minst de tekniska och de byrakratiska. Kors i taket att hela 5% av Universitetets alla tentor faktiskt är kompatibla med internetanmälning. Stort!
G-Forschungszentrum är en egen liten värld. Invanarna är en koloni av de individer du hittar pa datautbildningarna i Sverige. De med oregelbunden skäggväxt, usel klädsmak, ihopsjunket och ursäktande rörelsemönster samt en förkärlek till tyska läckerheter i föreläsningspauserna. Leberkäsen och megakorven gar som smör i solsken. Individerna flyter liksom ihop med den tyskmoderna arkitekturen. Anonymt, ljusskyggt och trakigt, och da är anda Garching ett arkitektoriskt mästerverk i jämförelse med Ekonomicampus i City (Stammgelände). Arbetsmiljönämnden hade skrattat dig i ansiktet om du kommit dragande med de lokalerna i Sverige.
Dags att ladda batterierna.
Ändrade planer kring dagens träning da knät inte haller för fotboll sa det far bli kräla-pa-golvet-i-egen-regi-träning istället. Härligt och inte lika tidsödande!
Garching-Forschungszentrum är byggt utanför stadsgränsen vid en atomreaktor. Stackars satar som inte hade U-bahn hit fram till för ett ar sedan. Ibland har man tur. Liksom sa mycket annat ligger Dyskland ar (years) efter Svedala i nästan alla aspekter, inte minst de tekniska och de byrakratiska. Kors i taket att hela 5% av Universitetets alla tentor faktiskt är kompatibla med internetanmälning. Stort!
G-Forschungszentrum är en egen liten värld. Invanarna är en koloni av de individer du hittar pa datautbildningarna i Sverige. De med oregelbunden skäggväxt, usel klädsmak, ihopsjunket och ursäktande rörelsemönster samt en förkärlek till tyska läckerheter i föreläsningspauserna. Leberkäsen och megakorven gar som smör i solsken. Individerna flyter liksom ihop med den tyskmoderna arkitekturen. Anonymt, ljusskyggt och trakigt, och da är anda Garching ett arkitektoriskt mästerverk i jämförelse med Ekonomicampus i City (Stammgelände). Arbetsmiljönämnden hade skrattat dig i ansiktet om du kommit dragande med de lokalerna i Sverige.
Dags att ladda batterierna.
Gästinlägg av "Lagerbäck"
Ska jag ta 1 mandarin... eller 13 när jag ändå är på G?
Ska jag ta en skinkmacka eller ett halvt kilo köttbullar istället?
Ska jag ta en trippelnöt? Nej, jag gillar inte trippelnöt.
Ja det är verkligen svårt att ransonera sin konsumtion så här i juletider. Viljan att överkonsumera är inprogrammerad i vårt undermedvetna. Vare sig det rör mat, presenter, mandariner eller pornografi.
De som programmerat oss är massmedierna och storföretagen. Men är det verkligen deras fel?
Ligger inte lite av sanningen också i att vi vill skänka våra medmänniskor julglädje och
ge ett bevis på att vi verkligen älskar dem? Troligen inte, men möjligheten finns.
Julen ger oss också möjligheten att utsättas för artister som Carola, Magnus Carlsson och den ständigt aktuella Kicki Danielsson. De fyller våra affärer med julmusik med syftet att skapa en viss julstämning.
Resultatet? Hat, frustration och en önskan om att året endast hade 11 månader.
Tanken om att julen går oss fort förbi är en intressant kontemplation. Frågan är om den går tillräckligt fort.
Ska jag ta en skinkmacka eller ett halvt kilo köttbullar istället?
Ska jag ta en trippelnöt? Nej, jag gillar inte trippelnöt.
Ja det är verkligen svårt att ransonera sin konsumtion så här i juletider. Viljan att överkonsumera är inprogrammerad i vårt undermedvetna. Vare sig det rör mat, presenter, mandariner eller pornografi.
De som programmerat oss är massmedierna och storföretagen. Men är det verkligen deras fel?
Ligger inte lite av sanningen också i att vi vill skänka våra medmänniskor julglädje och
ge ett bevis på att vi verkligen älskar dem? Troligen inte, men möjligheten finns.
Julen ger oss också möjligheten att utsättas för artister som Carola, Magnus Carlsson och den ständigt aktuella Kicki Danielsson. De fyller våra affärer med julmusik med syftet att skapa en viss julstämning.
Resultatet? Hat, frustration och en önskan om att året endast hade 11 månader.
Tanken om att julen går oss fort förbi är en intressant kontemplation. Frågan är om den går tillräckligt fort.
Tomgång
Känns som man trampar vatten sista tiden nu. Mandarinsvull, julskinka och trippelnöt. Hoppas inte julen går lika snabbt som vanligt, utan att man faktiskt hinner njuta av ledigheten för en gångs skull, för väl tillbaka på kontinenten är det dags att börja beta tentaplugget.
Fick mail från Konstruktionsmaterialet imorse:
"Sehr geehrter Herrn Dahlberg"
Innehållet sammanfattat var att jag kunde anmäla mig i sekreteriatet och att de aldrig stött på en TUM-BWLare som läst kursen innan. Så jag tog en kaffe, på rasten mellan idiot-Höhn och Maschinenelementübungen, och traskade upp till tanten i receptionen.
cj : "kann ich mich hier zu der prüfung in werkstoffkunde anmelden?"
tant: "herrn dahlberg?"
cj: "genau"
Så fick jag en helt ny fin utskriven lista att fylla i. Tre av åtta avklarade i min anmälningsjakt! Och jag fick använda genau också. Bra, fint, god natt!
Fick mail från Konstruktionsmaterialet imorse:
"Sehr geehrter Herrn Dahlberg"
Innehållet sammanfattat var att jag kunde anmäla mig i sekreteriatet och att de aldrig stött på en TUM-BWLare som läst kursen innan. Så jag tog en kaffe, på rasten mellan idiot-Höhn och Maschinenelementübungen, och traskade upp till tanten i receptionen.
cj : "kann ich mich hier zu der prüfung in werkstoffkunde anmelden?"
tant: "herrn dahlberg?"
cj: "genau"
Så fick jag en helt ny fin utskriven lista att fylla i. Tre av åtta avklarade i min anmälningsjakt! Och jag fick använda genau också. Bra, fint, god natt!
Spöktimme
Minns ångesten när man var liten. Vakna upp mellan 00 och 01 med vetskapen om att spöktimmen ännu tickade, påminnandes om allt det inbillade i mörkret. Morgonrocken och pengaburken som tog sig skepnaden av en slaktare. Dammråttor, skräp och kläder skapade det berömda under-sängen-monstret, för att inte tala om garderobsmännen som kunde hoppa fram om det fanns så mycket som en springa synlig.
Regn och plusgrader i Mynken känns inte som den juluppladding man behöver. Går rykten om att förra veckan slog snittvärmerekord här nere, vilket inte förvånar mig för fem öre. Frågan om det är den berömda effekten eller resultat av naturliga klimatsvängningar. Jag väljer nog att blunda och tro på det senare, tillsvidare. Det var trotsallt hela 7 år kvar till Arktis smälter (källa Aftonbladet). Hinner hända mycket på 7 år. 30 årskalas, ex-Münchner, ex-Linköpingsbo, säkert ex-Nåtannat, utexaminerad, kanske bytt jobb en gång, omstartat golfkarriären i Integrationssyfte och kanske lyckats slå mig ner någonstans. Vem vet.
The Flame, Ronny och Hanna - Galtür
Lugn kick-off
Sitter pa biblioteket och inväntar krafter att traska hem. Har hunnit med skriptläsning, tentaanmälning, lunchane, dammsugning!. sängklädesbyte och en kaffe idag. Inte illa pinkat av en trähäst.
Imorgon blir det lugna gatan pa Kaulbach när Hildegunde försvinner nagra dagar. Kan inte säga att jag fällde en tar när hon förkunnade det innan avgang igar eftermiddag. 10 dagar till hemfärd. 14 till Julafton.
13 dygn, 23 timmar, 41 minuter till Kalle och hans vänner. Anne Lundberg i rutan var det visst.
Imorgon blir det lugna gatan pa Kaulbach när Hildegunde försvinner nagra dagar. Kan inte säga att jag fällde en tar när hon förkunnade det innan avgang igar eftermiddag. 10 dagar till hemfärd. 14 till Julafton.
13 dygn, 23 timmar, 41 minuter till Kalle och hans vänner. Anne Lundberg i rutan var det visst.
Once you pop you can't stop
Vaknade av ett ryck i tro om att klockan var tre på eftermiddag, trots vissheten om att jag faktiskt ställt klockan på 10. Första tanken som slog mig, när jag lugnt kunde konstatera att måndagen faktiskt inte runnit iväg, var pringles gamla slogan. Plopp. Ser ut genom nyckelhålet att städmanikern utför veckorutinen idag istället för imorgon, vilket måste betyda att hon vill in och rota här till varje pris.
Återkommer. Kris.
Återkommer. Kris.
Spjutet
Som en blixt, ett oranget vidunder susade jag fram i de österrikiska alperna.
Förväntansfulla och uppspelta rullade skidfantasterna från Ostbahnhof kl 0630. Guidernas tidsuppfattning var dock beklanderlig. En uppskattad resa på 2.5h slutade med ankomst efter fyra timmar. Tidsförlustenvar dock som bortblåst när man äntigen susade ut i backen iklädd en vägarbetsfärgad rest från svunna tider. Åkning fram till kl 16 med en avslutande lussebulle och Glühwein på toppen gav dagen dittils mersmak. Därefter började förfallet.
Påtvigad afterski i en bar som bara hade vår buss som gäster drog ner dagens helhetsintryck. Att sedan få lyssna på samma dåliga musik och fulla tyskar i en buss 4h mot München är inget man önskar när man mör i benen vill äta och sova. Guiderna; Minus och Plus (Markus minus US och Markus plus US) söp på i beundransvärd takt och stackars Nisses stolsgranne kunde varenda låt som strömmade ur radion hela vägen fram till målet. Ivrigt gapandes och pockandes på sina framförvarande vänners uppmärksamhet förvandlades han sakta från en respektabel tysk till en dålig kopia av Robert Gustafssons Fred Asp (observation Torvald).
Bra och väldigt roligt att åka skidor. Dåliga tyskar.
Förväntansfulla och uppspelta rullade skidfantasterna från Ostbahnhof kl 0630. Guidernas tidsuppfattning var dock beklanderlig. En uppskattad resa på 2.5h slutade med ankomst efter fyra timmar. Tidsförlustenvar dock som bortblåst när man äntigen susade ut i backen iklädd en vägarbetsfärgad rest från svunna tider. Åkning fram till kl 16 med en avslutande lussebulle och Glühwein på toppen gav dagen dittils mersmak. Därefter började förfallet.
Påtvigad afterski i en bar som bara hade vår buss som gäster drog ner dagens helhetsintryck. Att sedan få lyssna på samma dåliga musik och fulla tyskar i en buss 4h mot München är inget man önskar när man mör i benen vill äta och sova. Guiderna; Minus och Plus (Markus minus US och Markus plus US) söp på i beundransvärd takt och stackars Nisses stolsgranne kunde varenda låt som strömmade ur radion hela vägen fram till målet. Ivrigt gapandes och pockandes på sina framförvarande vänners uppmärksamhet förvandlades han sakta från en respektabel tysk till en dålig kopia av Robert Gustafssons Fred Asp (observation Torvald).
Bra och väldigt roligt att åka skidor. Dåliga tyskar.
Nu är hon tyst
Mysteriet med den försvunna bunken tog precis en ny vändning. Med tanke på hur tyst hon varit sedan den morgonen för drygt en vecka sen kan man tro att hon såg lösningen på problemet långt tidigare än jag. När jag nu i morse (nyss) traskade ut i köket för att ladda kyl och frys med mina rumstempererade (viktigt!) matlådor upptäckte jag väl inkilad i frysen andra låda en bekant plastformation. Där intryck mellan djupfrysta Semmels och okänd laktosprodukt stod den. Bunken.
Personligen undrar jag varför ex-nazisten inte kommit in och bett om ursäkt. Eller ens med ett glatt leende förkunnat att jag faktiskt har mat i kylen (om det nu varit mitt fel att den försvunnit). Får en känsla av att hon nyttjat en sökmetod á la Carl Johan: öppnat dörren, petat lite och konstaterat att där inget finns. Mycket effektiv och snabbt genomförd.
"Blame it on the Swede"
Personligen undrar jag varför ex-nazisten inte kommit in och bett om ursäkt. Eller ens med ett glatt leende förkunnat att jag faktiskt har mat i kylen (om det nu varit mitt fel att den försvunnit). Får en känsla av att hon nyttjat en sökmetod á la Carl Johan: öppnat dörren, petat lite och konstaterat att där inget finns. Mycket effektiv och snabbt genomförd.
"Blame it on the Swede"
Dålig människa
Det var så nära (titta mellan tumme och pekfinger) att jag åkte till Nürnberg med alla de andra idag. Så nära. Vaknar 0730 och börjar på rutin utföra morgonens alla bestyr men inser snabbt att varfan ska jag kunna sova de kommande 10 timmarna? Hur ska jag kunna handla, plugga och träna. Okej efterkonstruktion. Jag var obotligt trött och det regnade. Vaknade åter 1016.
Julen närmar sig med stormsteg och det väcks önskningar från hemmaplan om att jag ska ut i Stockholmshetsen. Sluta! Nej. Ni kan få era Leberkäse, Dirndls, Knödlar eller Jägermeister. Vad som helst men inte Gallerian, Drottningsgatan, Åhlens, Sturegallerian (you name it) den 22a och 23e december.
Lebkuchen aka tysk pepparkaka ska vara poppis. Glühwein likaså.
Har kommit till den horribla upptäckten att jag, utan att tänka, börjat skriva substantiv med stora bokstäver. (Nu tänker jag mig för) men undersök texten ovan så ser ni exempel där jag missat att korrigera mina misstag.
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
Lördag är det dags för första skidåkningen på jag vet inte hur länge. Minns jag inte fel åkte jag, pinsamt nog, snowblades sista dagen jag var på en snöbeklädd kulle. Lördag morgon klockan halv sju rullar bussen/arna från Ostbahnhof mot Galtür (vild gissning Österrike med tanke på internetdomänen) för en dags åkning i backarna. Dagens och/eller morgondagens projekt blir att hitta passade skiduniform. Framförallt byxor. Bäst i svängen Hökarängen, liksom Speedos på beachen skulle en turkos heloverall sitta som smäcken i backen.
Nästa lördag blir det Stuttgart och returmatcher mot Koblenz och svenskarna i hemmlaget. Dags för revansch!
Bra låtar:
Sick Puppies - All the Same
Fountains of Wayne - Winter Valley Song
Julen närmar sig med stormsteg och det väcks önskningar från hemmaplan om att jag ska ut i Stockholmshetsen. Sluta! Nej. Ni kan få era Leberkäse, Dirndls, Knödlar eller Jägermeister. Vad som helst men inte Gallerian, Drottningsgatan, Åhlens, Sturegallerian (you name it) den 22a och 23e december.
Lebkuchen aka tysk pepparkaka ska vara poppis. Glühwein likaså.
Har kommit till den horribla upptäckten att jag, utan att tänka, börjat skriva substantiv med stora bokstäver. (Nu tänker jag mig för) men undersök texten ovan så ser ni exempel där jag missat att korrigera mina misstag.
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
Lördag är det dags för första skidåkningen på jag vet inte hur länge. Minns jag inte fel åkte jag, pinsamt nog, snowblades sista dagen jag var på en snöbeklädd kulle. Lördag morgon klockan halv sju rullar bussen/arna från Ostbahnhof mot Galtür (vild gissning Österrike med tanke på internetdomänen) för en dags åkning i backarna. Dagens och/eller morgondagens projekt blir att hitta passade skiduniform. Framförallt byxor. Bäst i svängen Hökarängen, liksom Speedos på beachen skulle en turkos heloverall sitta som smäcken i backen.
Nästa lördag blir det Stuttgart och returmatcher mot Koblenz och svenskarna i hemmlaget. Dags för revansch!
Bra låtar:
Sick Puppies - All the Same
Fountains of Wayne - Winter Valley Song
Inhumant
Det går inte. Stört omöjligt att lyckas vakna innan 7 och sedan tro att man kan göra något vettigt av dagen. Svidande ögon, frusenhet och frukosten som man annars brukar se fram emot får en bitter, kväljningsaktig bismak som sitter i enda till tandborstningen.
Härlig upptäckt på väg till duschen. Ur det bortre rummet strömmar någon gammaldags sorts rysk dockmusik. Frenetiskt. Tankarna förde mig genast till Psycho II där mördaren faktiskt inte var en långsmal aidssjuk herre utan en liten vithårig tant (!).
För första gången sedan ankomst upptäckte jag även att duschen kan öppnas utifrån, även om man redan gått in. Tough luck. Dags att gömma köksknivarna.
Härlig upptäckt på väg till duschen. Ur det bortre rummet strömmar någon gammaldags sorts rysk dockmusik. Frenetiskt. Tankarna förde mig genast till Psycho II där mördaren faktiskt inte var en långsmal aidssjuk herre utan en liten vithårig tant (!).
För första gången sedan ankomst upptäckte jag även att duschen kan öppnas utifrån, även om man redan gått in. Tough luck. Dags att gömma köksknivarna.
Sura miner
Missuppfattningar tydligen. Ja, familjen hör till julen. Ja, Karl Bertil Johnsson är överskattad. Punkt.
Déjà vu
Vet inte om det är likadant i Sverige men hittils upprepar Münchenvädret fjolårets Stockholmsdito. Köldknäpp med snö i november, en grön jul och en vit februari (?!). Läge att plocka fram vårgarderoben kanske.
I brist på arla skaparglädje listar jag julen
1. Julskinka
2. Kalle Anka
3. Mandariner
4. Gran
5. Familj
6. Godis
7. Julklappar
8. Carl Johan
Egentligen borde ju jag stå först, för utan mig kan det ju inte vara någon jul. Har svårt att se det i alla fall. Av ordningen att döma så skulle jag kunna sitta med en minigran, en påse mandariner och en julskinka och titta på Kalle Anka i min ensamhet. Så familjens femteplacering är lite flytande, med avsikt att täcka hela fältet.
bludder bludder
I brist på arla skaparglädje listar jag julen
1. Julskinka
2. Kalle Anka
3. Mandariner
4. Gran
5. Familj
6. Godis
7. Julklappar
8. Carl Johan
Egentligen borde ju jag stå först, för utan mig kan det ju inte vara någon jul. Har svårt att se det i alla fall. Av ordningen att döma så skulle jag kunna sitta med en minigran, en påse mandariner och en julskinka och titta på Kalle Anka i min ensamhet. Så familjens femteplacering är lite flytande, med avsikt att täcka hela fältet.
bludder bludder
Oroväckande
Varför intervjuas Sidledaren om EM-gruppens utformning? Han ska väl inte spela.
Bra helg för nuvarande och blivande landslagsspelare. Träningen igår har gjort mina armar aningen krökta. Snart dags för en ny vecka med nya utmaningar och en långhelg.
Bra helg för nuvarande och blivande landslagsspelare. Träningen igår har gjort mina armar aningen krökta. Snart dags för en ny vecka med nya utmaningar och en långhelg.
Mystik
Strax efter nio fredagkväll lämnas rummet med en ursköljd kastrull och en laddad matlåda. Lägenheten badar i mörker så när som på herr Dresdners TV-skimmer. Cirkus 2 timmar och 30 timmar förflyter innan jag åter låser upp och stegar in på mina 24 kvadrat. Utan att lägga märke till vad som står på bordet ställer jag klockan och lägger mig i sängen, utom skrivbordssikt.
Klockan 0924 öppnar jag ögonen och vrider mig runt den bruna lådan för att kolla om kastrullen står kvar, vilket den inte gör. Somnar om. Vaknar 1144 och tror att jag drömt om en försvunnen kastrull, men den är fortfarande borta. I köket återfinner jag sedan på frukostjakten matlåda, kastrull OCH min försvunna färskost (!). Försöker någon spela mig ett spratt eller har jag blivit helt tokig?
Denna någon måste alltså ha gått in i mitt rum någon gång mellan 2110 och 2330 eller under tiden jag låg och sov (säg 0200-0900 eftersom kastrullen troligen var borta redan då). Misstankarna mot den berömda Lippen är givetvis självklara med tanke på hennes förflutna. Frau släcker alltid klockan 22 vilket ger henne ett handlingsrum på 50 minuter (om hon nu inte kikar på sovande hyresgäster) där hon troligen diskat kastrullen, flyttat matlådan, återställt färskosten och ordnat allt i fina rader i kylskåpet.
Säg att hon lämnade 10-15min lucka efter avgång för att undvika konfrontation vid inträngande på svenskteritorium. Detta ger henne en handlingstid på cirkus 35 min förutsatt att kvällens sista minuter inte ägnas åt rengöring. Denna sistnämnda idé kan dock troligen förkastas då det i Tyskland anses alldeles för onödigt dyrt med rinnande vatten, tvål och tända toalettbelysningar. Speciellt med tanke på att smutsen hos ovan nämnda figur troligen, som hos så många andra, sitter på insidan. Omöjlig att göra något åt och helt oförenlig med det tyska elnätet.
Lipp (alternativt godtycklig diskmaniker) kan man då konstatera har agerat, på eget bevåg, vid tidpunkt 2142. Vad som dock gör det hela aningen märkligt är det stora suget på en spagettikastrull klockan 2142 en fredagkväll, då hon så tidigt som 1801 lämnade köket efter en lyckad middagstillagning.
Tänk om jag varit hemma - MW-byggnaden
